Att göra en GU-F

När jag kontaktade Försvarsmakten visste jag bara att jag ville hålla på med sjukvård i någon form. Jag jobbar med det civilt samt var allmänt intresserad av den militära delen av världen. För det är just en liten annan värld, mer om detta längre ned.

Screenshot_2016-04-18-08-52-03.pngSå småningom kom jag i kontakt med Försvarsutbildarna i Västmanland där jag träffade en mycket engagerad kvinna vid namn Arasteh. Hon kom att guida mig fram vad jag behövde för att till att börja med kunna verka i hemvärnet som sjukvårdare, eller specialist med inriktning sjukvård som det också kallas.

Allt skulle börja med en två veckor lång grundläggande soldatutbildning för frivilliga, GU-F. Jag tänkte inte så mycket mer på det mer än att det var något jag måste genomgå för att kunna ta mig fram till de kurserna jag var ute efter, dvs. sjukvård.
Jag kom att få gå min utbildning i Göteborg på Göteborgs Garnison.
Första dagarna mycket pappersjobb samt att flera i gruppen skulle ha ut utrustning, formaliteter m.a.o., dock varvat med en hel del exercis. Stå, gå och bete sig rätt.
Tjusningen med att ta in specialister i hemvärnet är just att det är människor med helt olika bakgrunder som har en specifik kompetens att bidra med, tjusningen med att sätta de ihop i en GU-F är att förståelsen, samt kunskapen i hur man beter sig i en uniform i allmänhet, militärt i synnerhet, den är högst varierande. Någonstans här började vi formas som grupp, det var här vi fick göra avstamp i hur vi tillsammans anpassar oss till en ny värld med våra olikheter. Olikheter i form av ålder, olika livsbakgrund, kulturer, religion, etniciteter samt allas våra olika sociala koder och integritet. Detta kom att följa oss under utbildningen och vi skulle allihopa fångas upp för att två veckor senare gå ut därifrån med en gemensam militär grund att verka från när vi fortsatt ska lösa våra uppgifter i hemvärnet, oaktat det är som kock, pilot, sjukvårdare, ordonnans etc. Ämnen som strid, sjukvård, soldatregler/internationell rätt samt vapenhantering och fys med många fler. Vapen vill jag nämna lite särskilt, det är det största blocket i hela utbildningen, helt logiskt när man får grunden i en verksamhet vars stora uppgift bland flera är väpnad strid. Sug på den litegrann, det är ett stort ansvar att befatta sig med. Jag utbildas för att i händelse av ofred kunna bidra med en specifik kompetens, i den ingår att försvara mig själv och min grupp. Jag kanske en dag måste skjuta en annan person, instinktivt. Värt att fundera på.

För egen del var GU-F:en mycket rolig tid med framförallt dagliga reflektioner på hur jag reagerar på allt från stress, ledarskap samt så banala saker som att hela tiden dygnet runt anpassa sig efter andra än mig själv. Sova, äta, gå på toa, duscha… Allt detta eller det mesta är jag van att kunna göra själv. Här ska det plötsligt göras med andra människor, och när tillåtelse ges. Långa dagar fullplanerade med verksamhet långt in på kvällarna gjorde att man fick passa på när tillfälle gavs. Men tiden gick fort och stundtals var det många intryck för oss alla.

Plötsligt hade två veckor nästan gått och allt vävdes samman i ett fältdygn där vi fick lösa olika uppgifter vi tränat på. Allt från att upprätta förläggningsplats till att röra oss ut på patrull med diverse uppgifter att lösa längs vägen.
Högtidlig avslutningsmiddag i officersmässen sista kvällen.
Den avslutande dagen genomfördes likt den första, formaliteter och återlämnande av utrustning, vårdad utrustning vill säga.

Härifrån for vi alla vidare ut på nya utmaningar. Jag själv är imponerad av instruktörerna som lyckas fånga upp så vitt skilda människor till en gemensam nivå, den reflektionen har jag behållit genom hela min befattningsutbildning. Med hjälp av en tydlig pedagogik, i form av målbildsförevisningar innan momentana genomföranden samt att man i slutet av varje utbildning får pröva sina nya kunskaper har gjort att frivilliga försvarsorganisationerna i Försvarsmakten lyckats bygga en tydlig pedagogisk grund för att kunna fånga upp oss olika individer att tillsammans lösa uppgifter i grupp.

Avslutningsvis vill jag särskilt belysa den Soldaterinran som hölls under vår GU-F. Någonstans där tror jag att samtliga i gruppen fick en förståelse för vad vi tränas för. ”Något större än oss själva” Vi som soldater ska ju kunna bidra med en del i ett lagspel för att lösa uppgifter till gagn för Sverige och vårat demokratiska samhälle. Men just det tänket; "Något större än oss själva" genomsyrar allt vi gjort från dag ett. "Jag" finns inte, de handlar om "Vi och Oss" i det stora sammanhanget.

Vill du göra en insats i fredstid, samt är beredd att ställa upp i ofred, men saknar militär bakgrund? Försvarsmaktens grundläggande utbildning eller andra vägar kanske inte lämpar sig just nu i livet? Gör en GU-F och välkommen in och bidra med det du brinner för och kan!

Christopher Eriksson
Blivande sjukvårdssoldat 221 komp. Västmanland